valspelet

Valspelet är ett brädspel för 1-8 spelare som under 1-3 timmar spelar varsitt politiskt parti. Tävla om väljarnas förtroende och de andra partiernas vänskap med målet att bli det mest inflytelserika partiet i Sveriges regering. Ni vinner väljare genom att positionera er på olika områden, och ni stärker relationer med andra partier genom att lyfta samma frågor som dem.

Sammantaget blir det en balansgång – om ett parti ligger för nära sina allierade så förlorar det sin ideologiska identitet i väljarnas ögon, men sticker det ut för mycket och för ofta så riskerar det att bli isolerat av en mer sammansvetsad allians.

När spelet är slut kommer den mest samstämmiga koalition som kan samla en majoritet av rösterna att bilda regering, och det parti som utgör regeringens tyngdpunkt (genom att vara större och/eller mer centralt än de andra regeringspartierna) blir det mest inflytelserika partiet i Sverige de kommande fyra åren – och därmed Valspelets vinnare.

Se mer på Facebook och Twitter.

Spelets gång i mer detalj:

Alla spelare väljer varsitt riksdagsparti. (Feminist- och piratpartister får ursäkta, kanske kan ni vara med i en framtida expansion?) Välj ett parti du sympatiserar med så att du kan avsluta kvällen i ett ideologiskt segerrus, eller välj ett du verkligen inte gillar för att skratta som en elak filmskurk när du gör dina diaboliska drag på brädet.

Välj om Socialdemokraterna eller Moderaterna ska ha dubbelt så många partimarkörer än de andra för att göra spelet mer realistiskt. I så fall kan de som spelar Valspelet för första gången välja något av de partierna så har de också chans att vinna.

Om du spelar själv, välj svårighetsgrad. (Börja på 1 om det är första gången.)

Slumpa startpositioner för de partier som ingen spelare valt (”systempartierna”).

Välj sedan era egna startpositioner. Alla partier börjar strax intill mitten på de åtta politiska skalorna: Välfärd-Arbete, Fred-Säkerhet, Jämställdhet-Familj, Miljö-Standard, Mänsklighet-Sverige, Integritet-Trygghet, Europa-Självständighet och Valfrihet-Rättvisa.

Dra sedan varsitt ”idékort” från någon av de politiska skalorna.

På varje kort finns ett ”förslag” och en ”opinionsbildning”.

I tur och ordning spelar ni era idékort (eller sparar dem till senare). Efter varje avslutat drag dras ett nytt kort. Det går att samla på sig hur många kort som helst.

När du spelar ett förslag får alla flytta sin partimarkörer på den skala kortet hör till, i den riktning som står på kortet. Om du t.ex. spelar ”Jobbskatteavdrag” så får alla spelare flytta varsitt steg i riktning ”Arbete”. (Alla riktningar har ett positivt klingande namn, av ett slag som förespråkare för riktningen själva gärna använder. Därför heter det i spelet ”Arbete” och inte ”skattesänkningar” eller ”sänkt a-kassa”, och den motsatta riktningen heter ”Välfärd” och inte ”skattehöjningar” eller ”bidrag”.)

Men vänta nu, får även Vänsterpartiet vara med på jobbskatteavdraget? Jajamän, i Valspelet har du möjlighet att frångå verkligheten en aning och bygga din egen strategi (och komplettera med en och annan opportunistisk triangulering). Men det kostar! De partier som inte är markerade på kortet (i det här fallet S, V och MP) måste betala varsitt idékort från handen om de vill vara med på förslaget, och får därmed mindre manöverutrymme senare i spelet. Det motsvarar den politiska kostnaden för att förklara kovändningen för väljare och medlemmar.

 

Varje politisk skala består av åtta väljargrupper (män/kvinnor, land/stad, äldre/yngre och högre/lägre utbildning). För att vinna väljare gäller det att ligga närmare sina väljargrupper än vad de andra partierna gör. Det gäller alltså att inte ha samma åsikt som alla andra partier, utan att skilja ut sig från klungan med offensiva förslag i olika riktningar. Samtidigt kan det också straffa sig att vara för långt ute på kanten då det kan skrämma bort väljare i vissa fall. Kanske är det bäst att kombinera några tydliga profilfrågor med att i övrigt ligga tryggt i mitten? Experimentera! Det är ju bara att spela igen om du inte vinner makten den här gången.

Istället för att spelas som ”förslag” kan ett idékort också spelas som ”opinionsbildning”. En opinionsbildning innebär att något händer i debatten som får opinionen att svänga i någon fråga. Det kan vara en upprörande nyhetshändelse, ett hjärteknipande blogginlägg som får spridning eller något underliggande samhällsfenomen som gör sig påmint i folkmedvetandet. En opinionsbildning får som följd att väljarna rör sig på den politiska skalan, och det illustreras i spelet genom att alla partimarkörer flyttas åt motsatt håll; även om de inte själva ändrat position i frågan så kommer deras tidigare position i ett annat ljus. (Till exempel kan en invasion i vårt närområde få alla partier att framstå som lite mer pacifistiska än de gjorde innan invasionen). Om någon t.ex. spelar opinionsbildningen ”bästsäljande vänsterekonom” så tvingas alla partier ett steg i riktning ”Arbete”. Det gynnar det parti som är närmast ”Välfärd”, då det nu delar uppfattning med fler väljargrupper än innan.

Om du inte vill flytta dig på den politiska skalan kan du parera opinionsbildningen med ett snabbt utspel ”från höften”. Kanske blir du så uppeldad av den bästsäljande vänsterekonomens slutsatser att du reagerar med en ny förmögenhetsskatt. Kanske utnyttjar du en våldsam naturkatastrof till att föra fram en mer radikal klimatpolitik, eller bemöter en korruptionsskandal i landstinget med att förorda privatiseringar (eller en utförsäljningsskandal till att förorda det motsatta). En sådan reaktion kostar också ett idékort, som du betalar för att behålla din plats på den politiska skalan i fråga.

När en hög med idékort är slut dyker två (av spelets totalt 16) väljare upp och bestämmer sig. Deras partival bygger på två faktorer: vilka väljargrupper de tillhör, och vilka frågor som för tillfället är på agendan, vilken består av de senast spelade idékorten. Så om du känner att du har opinionen med dig på något område så kan det vara bra att spara såna idékort så att du kan lyfta frågan igen mot slutet av spelet när många väljare bestämmer sig.

Hur partierna reagerar eller inte reagerar på förslag och opinionsbildningar har också en annan viktig effekt: det påverkar partiernas inbördes relation. Vid spelets början har partierna inga relationer med varandra. Men när de gör gemensamma utspel kan de skapa positiva relationer, och när de är oense i en fråga kan relationerna försvagas och bli negativa.

  

Relationerna påverkar sedan vilka partier som efter spelets slut kan och vill bilda regering med varandra (eller åt vilken koalition de vill vara stödparti). Det är den som spelar ett idékort som väljer hur relationerna förändras, och det efter att alla partier valt hur de ska agera. Så tänk inte bara på att bli populär hos väljarna, tänk också på hur den som spelade kortet kan utnyttja ditt agerande. Kanske är det en folkpartist som vill splittra de rödgröna med vapenexport? Eller en socialdemokrat som vill slå en spricka i Alliansen med pappamånader?

Men för att bli mäktigast i Sverige och vinna spelet räcker det inte att bara vara på den vinnande sidan; det gäller att hamna i mitten av den. För att just ditt politiska program ska få störst genomslag de närmaste fyra åren bör dina vapendragare helst inte vara bästisar med varandra – du ska vara deras gemensamma nämnare.

Fullständiga regler finns här.